Mariama Jobe – Womeneurs

Vi möter Mariama Jobe egenutgivare som har gett ut två poesisamlingarSannu  och Imane, och är nu aktuell med En svart flickas handbok. En inspiratör och en röst för de som behöver. 

Vem är du?

Jag är författare, projektledare, social entreprenör och öppen för att livet ska skänka mig nya titlar och erfarenheter. 

Vad betyder entreprenörskap för dig?
Entreprenörskap för mig har samma roll som skrivandet har i mitt liv, bägge tillåter mig att skapa fritt. 

Vad är dina tre bästa tips för entreprenörer?
Mina tre bästa tips för entreprenörer är att från en tidig grund skapa rum för vila och återhämtning. Som entreprenör följer jobben och projekt med en hem, det finns inga konkreta arbetstider, på kalendern och dagens schema måste det finnas raster och stunder där batteriet fylls på, på nytt igen. Jag kallar det för obligatorisk vila en själv tar ut innan kroppen gör det åt en.

Mitt andra råd är; hitta mentorer inom ditt respektive fält ( ifall det är möjligt ). Kanske är du likt mig den första att bana vägen inom ditt arbete men det finns alltid särskilda nyckelfigurer vars resor man kan dra nytta av. Studera de, kontakta de, följ de, utvärdera deras livsbeslut och använd deras verktygslådor för att komma längre fram på din långa väg.

Mitt sista råd är, stagnera inte, du är tillåten att parkera dig men inte demontera dig själv och sluta utvecklas. Dock råder jag dig att träna på att vara stilla och lära dig reflektera, det är inte samma sak som att stagnera. 

Vem/vilka är dina förebilder och varför?
Mina förebilder är de jag har runt omkring mig, min stora syster, mina föräldrar och de kvinnor i mitt nätverk som håller på att skapa ett kulturarv för kommande generationer.

Du har talang med orden och agerar som röst och plattform för de som vanligtvis inte hörs, vad motiverade din röst?
Jag motiverades utav tystnaden jag genomled som ung.  Att inte kunna föra sin egen talan, gör något inom en, det tar sönder något, både självkänsla och självbild. 

Vad har varit dina största utmaningar som rasifierad författare?
Min största utmaning som författare ( ser mig inte som rasifierad författare även om den aspekt förklarar mesta delen av det motstånd jag mött på i litteratur eliten ) har varit att göra upp med den litteratur elit som stängt mig ute i Sverige, efter att ha stångats och nästan förlorat tron på mig själv insåg jag att en dörr alltid stått öppen bakom mig, som leder till en internationell scen som bara väntat på mig.